Skräckblandad förtjusning
|
 Men skräcken var inte så lätt att bota. Det är svårt att inte låta sig påverkas av klippväggar som pekar 30-40 meter rakt upp i himlen, couloirer som man knappt ser insteget på och stup som dyker upp både här och där. Nu ska jag inte säga för mycket, för en viss förtjusning fann jag för denna åkning. Under veckan for vi även till Serre Chevalier och italienska Clavier. Allra helst där, i Italien, sista kursdagen fann jag stor förtjusning i dess otroligt härliga knädjupa fluff-fluff-snö, vyer och landskap. På topparna ingenting, sedan enstaka granar, ännu längre ner gles gran- och björkskog. Helt oslagbart!! Intrycken av denna kursvecka var många. De främsta: respekten för bergen, snön och väderväxlingarna ökar hela tiden ju mer kunskap man får. Vilken otrolig massa åkning som ligger och väntar bara får hjälp att hitta dit. Och Pia och Stefan … vilka människor! Ödmjuka, kunniga och ständigt leende. Där har man verkligen skidglädjen personifierad. Att fortfarande, efter tio år i miljön, häpnas över hur vacker en solnedgång kan vara. Att inte ledsna. Tröttna. Inte se. Det tror jag inte finns för dessa två människor. Erfarenheten – ja, även om jag ständigt var sist ner, tog längst tid på mig att komma upp, så var det en ovärderlig erfarenhet. Dels fick man större inblick i hur snön fungerar, kunskap om sökning, metoder o.s.v., dels växte man som skidåkare. Bara att åka med bättre åkare gör att man själv får ett lyft. Bara att få vistas i den miljön gav erfarenhet. Och att få åka med Pia och Stefan var en erfarenhet i sig. Efter denna veckas inblick i Pia och Stefans tillvaro kan jag konstatera att bergsguideyrket inte är för vem som helst. Det säger sig kanske självt, då det endast finns arton stycken i Sverige. Att ha kunskapen, fingertoppskänslan och omdömet är en sak, att sedan använda det på rätt sätt är en annan sak. Inte bara ditt eget liv, utan dina gästers liv och kanske även andra, icke inblandades skidåkares liv, hänger på att du gör rätt bedömningar, har rätt kunskap och känsla. Pia och Stefan har utan tvekan detta. Aldrig ta risker, aldrig köra om instinkten säger ”nej”, aldrig någonsin chansa. Och det är väl precis det som gör dem till de personer de är. Upplevelsen då? Boka vecka 5 i La Grave nästa säsong så får du själv något att berätta! Petra Lund, Verbier Ryckcitat: ”Det är svårt att inte låta sig påverkas av couloirer som man knappt ser insteget på och stup som oväntat dyker upp” |
Sponsorer
