Fortbildningskurs i Orsa/Grönklitt

Torsdagen den 7:e mars satte jag mig förväntansfull på tåget mot Orsa, Grönklitt. En utmanande helg låg framför mig, tre dagars kurs med temat storslalom, varav en av dagarna var SM-dagen. Fartdräkten hade jag dock lämnat hemma, det viktigaste för mig med helgen var att ha kul och att friska upp minnet kring teknik och känsla i storslalom.Klockan åtta på fredagsmorgonen körde vi igång. Vi var en brokig grupp människor, aktiva såväl som inte aktiva skidlärare på en ålder från 24 till 55 år. Trots, eller kanske tack vare, detta skapades redan från början en mycket bra stämning i gruppen, under ledning av Janne Lendin.

Efter att ha vänt upp och ner på teknikpyramiden och diskuterat dess innebörd, fick vi tillsammans ta fram några ord som beskriver storslalom. Vi enades kring ord som dynamik, känsla, linje och fokusering. Orden tog vi med oss ut i backen för att tillämpa i storslalombanan. Lättare sagt än gjort, min höft verkade inte vilja vara dynamisk och linjen blev lätt för rak… Men kul var det, och bra att veta vad man ska fokusera på.

En aning blåslagna sammanfattade vi så dagen genom att återigen ta fram ord för storslalom. Ungefär samma ord som innan dök upp, med ett viktigt tillägg – blicken. Utan att lyfta blicken får man ingen framförhållning i banan, vilket gör det svårt att hitta en bra linje och att få tid till korrigeringar i banan. Trötta och möra tumlade vi i säng efter kursdag nummer ett.

Så var den stora tävlingsdagen inne! Vi försökte ta fram leken ur den till synes mycket seriösa tävlingen. Men när jag stod på start, omgiven av sammanbitna fartdräkter och blickade ut över banan var det svårt…

Jag tror i alla fall att vi alla var nöjda med våra insatser vid dagens slut, då vi köpte oss varsin välförtjänt öl i målfållan. De flesta av oss gick därifrån med något slags pris, vissa snyggare än andra. Arrangörerna hade lyckats trolla fram allehanda priser – allt från isborrar till toalettsitsar. Själv var jag mycket nöjd med mitt blåbär som jag med livet som insats slagits för att få…

För oss som inte lyckades vinna tävlingen kvarstod helt enkelt att vinna banketten, vilken avlöpte i sedvanlig ordning med drinkar, headbanging, flörtar och glass(?). En lyckad kväll helt enkelt!

Sista kursdagen var vissa av oss en aning slitna… Men Janne körde hårt med oss och vi började med att se oss själva på video från tävlingsdagen. Kattis tyckte att jag åkte som hennes mamma, och Marie var inte nöjd med sin urkörning. Annars tyckte vi alla att det var bra och lärorikt att ses sig själv på video.

Sedan gav vi oss ut i backen för att försöka hitta känslan i fötterna av att bygga upp ett tryck genom svängen. Efter lunch körde vi några avslutande åk i banan, och vi kände oss alla nöjda med vår utveckling under kursen. Vi sammanfattade kursen med att leken och helhetskänslan är mycket viktig för att kunna utvecklas. Glada och nöjda och med diplomen i handen tog vi farväl av varandra och tackade Janne för en givande kurs.

Mycket trött efter en intensiv helg satte jag mig så återigen på tåget för att åka hem till Stockholm. Men jag ser redan fram emot nästa år, då Janne har lovat att köra en till kurs, och gänget har lovat att komma igen. Det ska bli kul.

Malin Svanborg