Fortbildning i Gustavbacken, december 2001Ånyo var det dags för att nöta på kanterna och lägga snygga spår i den beryktade Gustavbacken och dess kollegor Stina, Jonas mfl. Vädret och underlaget var med oss i alla de tre dagarna och vi behövde/kunde verkligen inte skylla ifrån oss när skidorna ibland tog sina egna vägar. Synbarhet var lika med 0:a första åken dag 2 men på sätt och vis en bra ingrediens i våra försök att hitta tillbaka positionen. Jag tror jag nog kan påstå att även dessa tre dagar gav gott nog med skidåkning för oss alla med tanke på hur lår, vader, rygg, nackar och armar (?) gav igen varje morgon. Likstelheten drabbade oss alla oavsett ålder men efter ett par raska åk så kände man snart kontakt med alla kroppsdelar även om söndagen verkligen var en dag tre (dvs vek i benen och allmän dålig ”time:ing”). Jag tror även jag törs påstå att Kjell Ruder och Peter Åström gav oss alla valuta för pengar och möda och fick oss att höja nivån på den egna skidåkningen. Till vår stora lycka gavs det följaktligen generöst med tid för skidåkning på egen nivå ompletterat med tips som vi hjälpte varandra med att uppnå och utforska. Jag slogs flera gånger av det faktum som vi nog alla innerst inne har vetskap om, skidåkning med gelikar i fråga om skidintresse och bakgrund ger maximal utdelning på upplevelsen oavsett miljö. Temat för dagarna stämde väl in – ett stort smörgåsbord som det bara var att välja ut godbitarna från men med lite extra fokus på historiken från dåtid (1980 talet) till nutid. Skidteknik sett från den alpina sidan likväl som skidskolans och vartåt man strävade En frisk fläkt i gänget och förebild för oss alla var utan tvekan herr Tornbrandt som gång på gång susade utför backen sans pardon och utan att visa tendens till trötthet. Detta trots att han tillhör den skara personer som är fyllda 80 och lite över.. Kjelle var en av dem som konstaterade faktum.”Jag gav gruppen klartecken och drog iväg direkt men vem tror du var först nere ?”. Om man har kropp och skidsjäl i sådant skick när man själv uppnår den Under teoripassen diskuterades det återigen och mycket kortfattat om problemet med varför man som skidlärare inte stannar kvar i yrket längre än man faktiskt gör. Det är med andra ord ett stort resursläckage i SkidlärarSverige på den personal som har längsta Slutligen vill kåsören för dagen verkligen rekommendera alla er andra medlemmar att göra som densamme nämligen anmäla er till en fortbildning även om det inte är ett måste det året för att behålla ISIA-statusen. Jag lovar en upplevelse som ger mersmak och som man kan bära med sig som en godispåse när man återvänder till vardagen som kanske inte på samma sätt består av glada och inspirerande kollegor och vit härlig snö.. Den grupp Stort Tack till Kjelle och Peter men även till Jonas för ett bra arrangemang ! Kom tidigt på kant bara så löser sig det mesta.. |
|













